Dubrovnik - en helt bilfri stad vid den kroatiska kusten i det kommunistiska landet Jugoslavien.
När man klättrar utmed ringmuren runt staden
ser man ner på vardagslivet som utspelar sig mellan husen.
På den tiden gick en gammal spårvagn mellan norra stadsporten
och Lapadhalvön, där de flesta hotellen låg.
Hotellet hade helpension i sann kommunistisk anda.
På bilden sitter min kompis Anders och det socialistiska paret som vi delade bord med.
Mannen tyckte det var illa att vi hade två maträtter att välja mellan på menyn.
En äkta kommunist borde nöja sig med en maträtt på menyn.
Alla arbetare fick mitt på dagen ta en välbehövlig siesta.
Nere mellan husen kunde man skymta en präst som undervisar några pojkar.
En turist har hittat en lugn plats där hon i och ro kan skriva i sin dagbok.
På stranden är jag på väg till min solstol
bland alla frodiga solbadande kvinnor.
Min kompis Anders kommer gående uppför en backe i Mostar.
I bakgrunden syns Fredsbron, som senare skulle bombas sönder i det stora innebördeskriget.
Bron byggdes upp igen av ett japanskt bolag.
Jag är på väg att äntra spårvagnen som skulle ta oss in till staden från hotellområdet.
Med linbana kunde man ta sig upp på berget ovanför Dubrovnik.
Här står jag och ser ut över staden med sin ringmur.











Inga kommentarer:
Skicka en kommentar